Min eftermiddag var ju inte den bästa om jag säger så. Jag var så nära på att börja gråta och bara gå min väg, men jag bet ihop och försökte göra det bästa av situationen. Det var jävligt svårt och jag lovar att min frustration lös igenom. Men vad gör det egentligen? Ingenting. Och jag bryr mig inte om det gjorde det, för jag var ju ledsen, arg och frustrerad.

Jag hoppas sååå mycket att det inte är snöstorm imorgon så att jag och Erika kan rida ut!!