Skogen, 31 augusti 2013
Idag stannade jag och Kajsa till på Hästhovens rea innan vi åkte vidare ut till stallet. Prio ett var att leta efter ett par senskydd till Ella. Tyvärr fanns det inget komplett set, men vi hittade ett par fina bakbensskydd från Eskadron, så de fick följa med hem. Nu får vi se till att fixa ett par till frambenen också, funderar på att åka in till Hööks imorgon och köpa ett par.
Förutom skydden så blev det två schabrak, handskar och strumpor.
'Tyvärr hann Kajsa rida ut innan jag hann fota... (klicka på bilden för att se den i större format)
När vi kom ut till stallet så red Kajsa och Ella ut och jag mockade och fixade vatten och mat. Sen gick jag och Elva och mötte Kajsa och Ella, så gick vi en sväng tillsammans.
När vi kom ut till stallet så red Kajsa och Ella ut och jag mockade och fixade vatten och mat. Sen gick jag och Elva och mötte Kajsa och Ella, så gick vi en sväng tillsammans.
Vi hann precis tillbaka till stallet innan himlen öppnade sig och regnet öste ner, väldigt skönt!
Konditionsträning
Igår blev det som jag skrev tidigare galopp på stubbåkern. Vi körde lite intervallträning, ca 2 minuters galopp och sen 1½ minuts skritt. Det upprepade vi fem gånger, alltså totalt ca 10 minuter galopp.
När jag skrittade fram upptäckte jag att min klocka hade stannat, därav inte den exakta tiden. Jag fick fiska upp mobilen ur fickan efter de två första galopperna och se på ett ungefär hur lång tid varje sträcka tog.
Nästa gång får jag antingen ha en fungerande klocka, eller så får Kajsa följa med, antingen som ryttare eller tidtagare. Tänkte att man skulle få in lite konditionträning en gång i veckan. Man får passa på innan bonden plöjer.
Idag är tanken att vi ska gå en promenad i ca en timme så att hon går bort eventuell träningsvärk. Tyvärr slutar både jag och Kajsa ganska sent på fredagar, så det kommer nog bli ganska sena kvällar i stallet på fredagar. Hoppas vi hinner gå innan det blir mörkt bara!
Foto: Angelica Barile
Bommar, onsdag 28 augusti 2013
Idag har jag och Ella galopperat över hagstolpar! Man får ta det som finns när det inte finns några bommar och stöd!
Dock har jag hittat en ritning på superenkla kryss som man kan använda som sockerbitar som jag ska se om jag (med lite hjälp) kan snickar ihop. Men, så länge får vi rida över hagstolparna.
Dock har jag hittat en ritning på superenkla kryss som man kan använda som sockerbitar som jag ska se om jag (med lite hjälp) kan snickar ihop. Men, så länge får vi rida över hagstolparna.
Det gick hur bra som helst idag. Hon var pigg, men hon lyssnade och väntade, rusade inte som hon gjorde när vi var i ridhuset i söndags.
Jag satt och funderade på vad jag gjorde annorlunda idag mot i söndgas, men kunde inte komma på några större saker. Sen slog det mig att jag red med remontnosgrimman idag. Annars när jag har hoppat har jag haft den vanliga aachen-nosgrimman. Kan det vara en så enkel sak som nosgrimman? Hoppas det!
Annars hann jag med väldigt mycket i stallet idag kändes det som. Mocka boxen, mocka hagen, fixa mat + vatten och rida.
Imorgon är tanken att vi ska ut och galoppera lite på stubben. Hoppas Ella är lika sugen som jag!
Idag skrittade vi fram på stubben 20 min.
Skritt runt lagunen + jogg på banan
Igår skrittade Kajsa ut runt lagunen och sen joggade hon ca 10-15 minuter på banan.
Att skritta runt lagunen tar ungefär 30 minuter, perfekt framskrittning.
Idag är det födelsedagsmiddag här hemma så Ulrika tar Ella. Idag får hon alltså vila helt, men imorgon kör vi på igen. Antingen blir det markarbete på banan eller lite galopp på stubben, vi får se.
Ella och Kajsa på väg ut.
Hoppning 25 augusti 2013
Igår åkte vi med Ella till ett ridhus i närheten för att hoppa lite.
Vi byggde upp en fyrstuds på medellinjen och sen ett räcke diagonalt och en oxer på långsidan.
Det var extremt varmt och kvavt i ridhuset, så både jag och Ella var helt genomsvettiga bara av att rida fram.
Ella var lite spänd. Hon har aldrig varit i det här ridhuset förut och det var många ljud utanför, då de håller på att bygga. Hon blev stark i galoppen och sprang iväg lite.
Själva hoppningen gick bra. Hon blir lite stark innan och ännu starkare efter hindret, så jag hinner inte riktigt fånga upp henne i tid. Vi jobbar inte tillsammans efter hindet, utan då är Ella ute och galopperar och jag försöker bromsa. Något vi absolut måste jobba på!
Helst av allt skulle jag vilja ha några bommar och sockerbitar hemma så man kan öva lydnadshinder typ två gånger i veckan. Det är bara att släpa upp de hagstolparna som blev över och galoppera över dem!
Helst av allt skulle jag vilja ha några bommar och sockerbitar hemma så man kan öva lydnadshinder typ två gånger i veckan. Det är bara att släpa upp de hagstolparna som blev över och galoppera över dem!
Något som hon gjorde igår som hon inte har gjort innan var att hon stannade. Innan har hon smitit på sidan (vilket hände igår också) men aldrig stannat innan hindret. Det är egentligen inget att bli så bekymrad om, då det aldrig hänt innan. Däremot blev jag lite förvånad då hon hade hoppat så glatt innan.
Idag ska hon få en lång skrittrunda i skogen och sen tänkte jag avsluta med att jogga henne lite på banan. Imorgon får hon vila då det är födelsedagsmiddag här hemma.
Nu börjar ett nytt kapitel
Hej igen!
Efter min extremt långa frånvaro så antar jag att jag inte har en enda läsare kvar, vilket är helt förståeligt, men nu tänkte jag försöka komma igång igen.
Efter min extremt långa frånvaro så antar jag att jag inte har en enda läsare kvar, vilket är helt förståeligt, men nu tänkte jag försöka komma igång igen.
Det har hänt mycket sedan januari.
Lucke blev halt och vi insåg nog att detta var hans sista "chans". Vi åkte in till kliniken och där konstaterades att hans artros blivit mycket sämre och att han där och då blev en sällskapshäst. Det var fruktansvärt att få beskedet svart på vitt att han aldrig mer kommer att fungera som ridhäst.
Lucke blev halt och vi insåg nog att detta var hans sista "chans". Vi åkte in till kliniken och där konstaterades att hans artros blivit mycket sämre och att han där och då blev en sällskapshäst. Det var fruktansvärt att få beskedet svart på vitt att han aldrig mer kommer att fungera som ridhäst.
I april körde vi ner Lucke till Halmstad (där vi har vårat landställe) och han fick bo hos Malin som han har stått hos innan på sommrarna. Hon hade honom helt inackorderad hos sig eftersom vi inte fått sommarlov och semester än, men vi åkte ner så ofta det gick för att hälsa på.
Hos Malin hade han det helt underbart. Han fick gå i en stor gräshage och bara njuta av livet.
Här är Lucke tillsammans med Stelton, första dagen nere på Steninge.
När vi fick beskedet om att Lucke nu var pensionär bestämde vi oss ganska snabbt för att detta skulle bli hans sista sommar. Han skulle inte behöva åka 50 mil hem till Stockholm igen för att (såsmåningom) stå i en hage med lera upp till knäna och sen behöva genomgå en kall vinter.
Dagarna gick och verkligheten kom ikapp. Innan var det ett datum långt bora, men det dröjde inte länge fören dagen man aldrig ville skulle komma snart kom.
Efter alla resor fram och tillbaka till veterinären så slutade Lucke att gå in i transporten. Han som förut bara knallat rakt på. När vi fick muta in honom med havre när vi skulle åka ner till Malin i april bestämde jag mig för att detta skulle bli absolut sista gången han skulle behöva åka transport. Alltså åkte vi inte till klinik dagen han skulle flytta utan Lars från Djurambulansen kom och hjälpte oss hemma i hagen.
Det var det värsta, men samtidigt det bästa, jag har gjort. Att säga hej då och tack för allt till Lucke som har varit min bästa vän och trygghet i tre år. Samtidigt visste jag att snart kommer han aldrig mer behöva ha ont.
Jag och Kajsa höll i grimskaftet och gav honom äpplen och morötter ute i hagen. Sen gick allt så fruktansvärt fort. Det var knappt så man han reagera. Vi gick där ifrån och när allt var klart gick vi tillbaka och klappade en sista gång.
Mitt i all sorg var det väldigt fint, och på ett sätt skönt att det var över. Vi hade gjort allt som stod i vår makt för att han skulle kunna leva med sin sjukdom så länge som möjligt, och att göra det han tyckte var kul utan att ha ont. Nu gick det inte längre och då fick han nästa fyra månader på västkusten med de bästa förutsättningarna.
Mitt i all sorg hade vi tack och lov lilla Ella att fokusera på.
Ella är ett sto född 2008 efter Biggles som kom till oss i juni.
När vi visste att Lucke inte skulle följa med oss hem igen så snurrade tankarna på ganska ordentligt. Skulle vi vara hästlösa ett tag och hinna med det som man "aldrig" hann med? Skulle vi vänta med att leta efter en ny häst (om vi nu skulle ha en ny) till hösten? Eller skulle vi försöka hitta en häst ganska snart så vi hade två hästar under en period?
Vi behövde inte fundera så mycket. Ella fanns i ett stall några hundra meter bort och ägdes av Malins faster. Av en slump fick hon reda på att vi letade efter en ny häst, och vi fick veta att det skulle komma en häst som skulle stå i en av boxarna över natten, som var till salu. Sen gick allt ganska fort och det slutade med att Ella flyttade ner till Malin i juni och följde med oss hem til Stockholm i augusti.
När vi visste att Lucke inte skulle följa med oss hem igen så snurrade tankarna på ganska ordentligt. Skulle vi vara hästlösa ett tag och hinna med det som man "aldrig" hann med? Skulle vi vänta med att leta efter en ny häst (om vi nu skulle ha en ny) till hösten? Eller skulle vi försöka hitta en häst ganska snart så vi hade två hästar under en period?
Vi behövde inte fundera så mycket. Ella fanns i ett stall några hundra meter bort och ägdes av Malins faster. Av en slump fick hon reda på att vi letade efter en ny häst, och vi fick veta att det skulle komma en häst som skulle stå i en av boxarna över natten, som var till salu. Sen gick allt ganska fort och det slutade med att Ella flyttade ner till Malin i juni och följde med oss hem til Stockholm i augusti.
På väg hem till Stockholm.
I boxen hemma på Munsö.
Ella på banan. Foto: Angelica Barile
