Jag har inte kunat logga in på bloggen på flera dagar nu, där av den värdelösa uppdateringen.

I söndags ringde Lotta som har en häst i samma stalldel som vi och sa att Lucke inte mådde bra. Han hade legat ner 3 gånger under 2 timmar, varav en gång mitt i maten. Lucke som alltid äter upp snabbast av alla.

Vi hade varit ute under dagen coh då var han som vanligt.

Vi var ute i stallet vid tio, tempade, gav betforvatten och gick en promenad. Halv ett åkte vi hem och då hade han piggnat till.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  Igår var han som vanligt, hade druckit en hel del betfor-vatten under dagen så det kändes skönt.  Idag åkte jag och Kajsa ut på morgonen för att gå en sväng och se till så att han hade vatten i hagen. Såg då att han inte druckit något ur hinkarna han har i boxen under natten. Betfor-vatten provade vi, men det var ingen hitt längre. Åkte ut nu igen på kvällen och då hade han heller inte rört vattnet. Lite orolig blir man ju, men han beter sig helt normalt och har ingen feber, så nu hoppas jag att det inte blir något.                                                                                                                                                                                                                                                                Idag hade Lucke och Vonaldo lyckats riva staketet som delar av deras hage, så nu blir det sandpaddock för Luckes del fram till fredag, då kommer Karin tillbaka.

Vi går och går och går. Jag börjar tröttna lite nu, Lucke tröttnade för ganska länge sen...  Men, vad gör man.

Fick ju hoppa på Vonaldo i tisdags. Det var extremt svårt, men roligt. Jag har bara suttit på honom en gång tidigare och det var i skogen förra vintern så jag hade glömt bort hur stor han var. Och stark med för den delen. Jag red i Annas dressyrsadel eftersom hon inte har någon hoppsadel och det gjorde inte det hela enklare.

Han hoppade mig ur sadeln hela tiden och efter framhoppningen var han trött och grinig och då blev det väldigt vingligt. Vi får se om det blir någon mer gång. Helena vill att jag fortsätter hoppa honom, eftersom Anna är hopprädd och inte hoppar så högt. Vonaldo tycker det är superkul, men hoppar på sina villkor, och jag hade inte så mycket att säga till om som pilot.

Idag överraskade min snälla mamma mig och åkte ut och fixade allt i stallet helt själv. Lite nervös blev jag när hon ringde och berättade det, men allt hade gått jättebra! Så idag var jag stall-ledig, men imorgon kväll åker jag ut och myser och promenerar.

Trist att blogg.se raderar styckeindelningarna innan inlägget publiceras. Hoppas att det var en engångsgrej. Får prova att göra några styckeindelningar i detta inlägg och se om de får vara kvar.

Åkte ut till stallet imorse och gick en kvart i ridhuset med prinsen. Han tycker det är skit-segt att gå där inne, men sånt är livet just nu. Hann med att mocka också, maten får jag fixa ikväll.

Nu ska jag fixa det sista innan jobbet. Ciao!

Det är lite segt just nu. Veterinär-Karin var ute i torsdags och kollade igenom Lucke och gjorde böjprov. Han visade ingen rektion fram, däremot på bakbenen. Vid högt böjprov, has och knäled, var det 1,5 grad på vänster och 1 grad på höger.

Resultatet blev finadyne i 10 dagar, en mindre hage samt promenader, så kommer hon tillbaka om 2 veckor igen och kollar läget.

Jag och mamma stolpade av hans hage i lördags. Det var lättare sagt än gjort, två timmar tog det att få i 10 stolp. Men, nu har han en hage och det är det viktigaste.

Vi går och går. Eftersom det är isgata ute så vågar jag inte gå med honom ute. Dels är jag rädd att han ska halka och sen vill jag inte att han eventuellt går och spänner sig eftersom att han är öm i ryggen. Så vi går i ridhuset. Inte så stimulerande, men vad gör man?

Vi gör allt för att stimulera honom. Han har fått en gren från en gran i hagen som han kan pula lite med, i boxen har han Tyras gamla boll som man lägger godis (han har pellets) i som han rullar runt med. Sen köpte jag ett hönät med små maskor i helgen, men det visade sig tyvärr att maskorna var lite för små, så idag när vi kom ut till stallet strax efter sex så hade han inte ätit upp allt sitt insläpps-hö (som låg i nätet) Så ska det inte vara, så jag får se om jag kan hitta ett när som inte har fullt så små rutor...

Imorgon åker jag ut till stallet på morgonen för lite mys och promenad, och sen åker jag ut på kvällen för promenad nummer 2 och lite ridning. Jag ska få hoppa på Luckes hagkompis Vonaldo imorgon, det ska blir superkul!

Jag måste även säga att jag är fruktansvärt tacksam över min matglada häst. Ner med finadynet i lite betfor och han äter det med glädje. Han brukar ju inte få betfor till vardags, utan det har vi gjort som en tävlingsgrej, mest för att få i honom lite vatten + energi, men självklart blir det som belöning också. Det är också väldigt bra just nu, att betfor inte ingår i vardagen.

Igår var Kicki ute och kollade igenom Lucke. Hon sa att han var ansträngd i sina gaffelband fram och i kotorna.

Hon trodde att det var vänster fram som var "grunden" till att han inte är bra. I och med ömheten i vänster fram har han avlastat mer på höger och han har även gått och spänt ryggen. Så han är alltså öm i båda frambenen och ryggen.

Kicki rekomenderade att göra böjprov på honom och se hur pass halt han är då och sen ta ställning utefter det. Hon satte alltså inga nålar igår, så att veterinären lättare ska se hur han rör och beter sig.

På torsdag kommer Karin ut och tittar igenom honom, så får vi se vad hon säger.

Jag börjar tycka riktigt synd om Lucke nu. Han är understimulerad och har så jäkla tråkigt. Vi gör vårt bästa jag och Kajsa, men det är inte så lätt att stimulera en häst som är van att röra på sig 6 gånger i veckan, och dessutom få komma ut i skogen minst 2 till 3 gånger i veckan. Gå promenader är väl ingen höjdare och nu får han dessutom inte gå tillsammans med Vonaldo i hagen utan står ensam (dock med kompisar bredvid) i en sandpaddock.

Lucke är fortfarande knackig. Och fortfarande är det när han går i form på böjt spår åt höger. För att han ska få röra lite på sig och för att han inte ska ha stått helt för länge när kiropraktorn kommer så har vi travat rakt fram inne i ridhuset. Jag hade hoppats på att jag kunde skritta ut en sväng och trava lite rakt fram på lite hårdare underlag, men eftersom det är isgata ute så har jag inte vågat.

Idag gick vi en promenad på 40 minuter, annars har vi som sagt hållt oss i ridhuset.

Imorgon kommer Kicki (kiropraktorn) ut. Det ska bli spännande att se vad hon har att säga och utifrån det se hur jag ska gå vidare.

Idag var Eva från Sadelmagasinet ute och tittade på mina sadlar. Jag var nästan helt säker på att hon skulle säga att sadlarna inte alls låg bra, vilket har resulterat i att han har ont i ryggen, vilket i sin tur har resulterat i det knackiga frambenet.

Så var det inta alls. Hoppsadeln låg jättebra, den måste stoppas om, men den låg bra. Ska ha en padd under den nu när jag rider innan jag stoppar om den.

Dressyrsadeln däremot var för stor, och låg inte alls bra. Kanske kan det vara så att det är den som har legat fel och gjort ont eftersom det var Kajsa som satte igång honom efter vilan och hon för det mesta rider i dressyrsadeln.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Att åka in till klinik med en häst som enbart är oren på böjt spår i höger varv känns nästan lite fånigt. Hellre då att jag rider på och provocerar fram en eventuell hälta. Eventuellt att man tar ut en distriktsveterinär som gör böjprov, och sen går vidare utefter det.

Jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag vill att Lucke ska bli fräsch, så vi kan börja träna så att vi är igång när tävlingssäsongen börjar.

Igår fick jag rida på Miro, Luckes boxgranne. Det var en av de svåraste hästarna jag någonsin har suttit på, men det var så roligt! Jag vet inte om det var att jag inte hade ridit på så länge, eller om det var utmaningen att hitta rätt knappar, eller en blandning av allt som gjorde det så roligt.

Efter 10 minuter var jag redo att ge upp, då hade han försökt få av mig jag vet inte hur många gåner. Han kickade ett par gånger, varpå jag kickade tillbaka eftersom han ska ta min skänkel. Då blev han skitarg och reste sig och drog. Detta hände inte en gång, utan typ tio...Jag var något av en trafikfara, jag kunde inte stanna och jag kunde inte styra. Men efter ett tag så kunde vi skritta i en lång och låg form åt både höger och vänster. När vi hade kommit så långt, så övergick vi till traven, vilket var lättare sagt än gjort. Han tog tag i bettet, satte näsan i vädret och ångade på. Men tillslut insåg han att jag var lika envis som han, och gick med på att möta mig på halva vägen, och när vi väl hade kommit så långt, så kunde jag sakta men säkert lura honom så att det tillslut var som jag ville rakt igenom.

Galoppen fick vänta, det var så mycket folk i ridhuset som stod ut med mig när jag kom farande så jag tänkte att de skulle slippa bli nerridna när jag kom galopperandes utan kontroll.

Jag hoppas att jag får rida på Miro fler gånger, för det var verkligen så roligt! Sen är det extremt nyttigt att rida någon annans häst lite då och då, man fastnar så lätt i sina egna rutiner annars.

Lucke är inte fräsch i sitt högra framben. Samma ben som innan vilan, och även nu känns och syns det bara på böjt spår i höger varv när han går på tygeln. Därför drar jag slutsatsen att det inte sitter i benet utan någon annan stans. Igår red jag i både hopp och dressyrsadeln och det syns och känns mer i hoppsadeln än vad det gör i dressyrsadeln, så därför tror jag att det är sadlarna som inte är optimala. Sadelutprovaren kommer ju ut den 10 januari, så fram tills dess blir det skrittjobb för Luckes del. Ringde även Kicke, kiropraktorn, och pratade lite med henne, men hon sa att om det är en så pass tydlig skillnad som det är med och utan sadel så skulle vi avvakta med en behandling tills efter sadlarna var kollade.