Imorgon åker Anna till USA och ska vara borta och plugga i ett eller fyra år.
Jag var hemma hos henne nyss, vi pratade och sa hej då.

Jag vet inte vad jag ska skriva... 
I  ett par månader har jag vetat att Anna, min bästa kompis, ska flytta till USA och plugga och vara borta under en längre period, men ändå har jag svårt att fatta att hon verkligen åker imorgon.
Från och med imorgon kommer det inte längre vara 5 minuters gångavstånd emellan oss, eller 3 minuter med cykel, utan det kommer vara ett helt jävla hav, ett x antal timmar på ett flygplan!
Det är inte så det ska vara, det är inte så jag vill ha det!

Men nu får man inte alltid som man vill ha det. Du kommer säkert ha det hur kul som helst där borta, och det unnar jag dig, verkligen, men som du redan vet så hatar jag att det är så fruktansvärt lång bort.

Det känns som om jag bara svamlar, men jag vet att du vet vad jag menar.