Igår gick jag och Ella en promenad. Det är aldrig några problem att gå från stallet, däremot när vi är på väg hem igen då har hon lite för bråttom och tycker att jag är en jobbig jävel som inte låter henne bestämma tempot.

Igår gick vi ner till lagunen, upp för en backe och genom skogen tillbaka till grusvägen och sen hem. 

Det gick super, tills vi kom till backen. Det är ju ett sandtag så backarna består av hårt packad sand, men nu var det någon/några som hade roat sig med att köra typ fyrhjuling upp och ner för backarna så sanden var mycket lösare så det sög bra i benen. 
Den backen tyckte Ella att vi skulle ta på fart, vilket inte jag tyckte så blev hon sur. Sen hade vi en diskussion om tempot hela vägen hem. 

Stanna, backa, gå. Stanna, gå. Stanna, backa, stå still, gå. Det tog ett tag innan vi var tillbaka i stallet igen...

Sur som satan vevade hon med frambenen, stampade med bakbenen och var anmält jobbig. Men, hon ställde sig inte på bakbenen, som hon gjorde sist hon blev förbannad på mig. 

 

Att traska iväg på promenad i grimma och grimskaft som vi gjorde med Lucke är inte att tänka på. Träns, ett spö i handen och hjälm, då är man redo för en promenad med Ella.