Att vara i stallet tidigt är mysigt. Att åka på tävling är roligt. Att gå upp svintidigt är varken mysigt eller roligt. Tyvärr är det ju (oftast) ett måste när man ska iväg på tävling.

 

Efter mycket om och men kom vi, Angelica, Ebba och jag, fram till Stora Uringe. Vi körde lite fel, fast egentligen körde vi rätt, fast vi trodde att vi körde fel och då hamnade vi helt fel. Men, vi kom tillslut fram, i tid!

 

Underlaget var ganska ojämt och djupt på framridningen. Hon dök lite i avbrotten, men jag tycker att jag fick upp henne i en högra form mot slutet, och då dök hon inte lika mycket.

Inne på banan blev hon lite spänd, men jag hann vara inne väldigt länge innan jag fick startsignal, så då spännde hon av lite.

Jag är nöjd med programmet. Sexsekundershalten blev bra, travlägningarna gjorde hon bra. Det blev lite springit mot slutet vilket resulterade i att sista uppridningen blev katastrof. Men just nu handlar det om att vi måste få mer rutin, jag har ju aldrig tävlat dressyr förut, så det är väldigt mycket nytt för mig också. Vi fick i alla fall ihop 60.15%, bättre än förra gången. 

 

Tvärr får jag ju inte över några bilder/filmer från mobilen till datorn, och filmen är för stor för att maila till mig sälv...