Jag älskar verkligen att vara i stallet. Det är som en frizon där man kan släppa alla tankar och bara vara. 

Idag älskade jag inte att vara i stallet och det gjorde mig ganska ledsen faktiskt. 
Ella var inte alls på humör och det tog seriöst 25 minuter att kratsa hovarna. När jag lyfte ena framhoven så vek hon det andra frambenet tills hon i stort sett låg på knä och det enda som höll upp henne var grimmskaften som satt fast i väggen. När jag skulle kratsa bakhovarna sparkade hon och höll på. Jag var helt genomsvettig, och ganska irriterad.

När vi äntligen kom iväg så var hon väldigt pigg. Min tanke var att vi skulle öva på att länga och korta galoppen. Det gick bra första gången, då lyssnade hon verkligen på min röst och kom tillbaka jättefint. När jag sedan lät henne länga galoppen så tog hon tillfället i akt. Hon tog tag i bettet och drog i väg i full fart. Gör om, gör rätt tyckte jag, men det tyckte inte Ella, så hon drog i väg med mig ett par gånger till. När jag äntligen fick henne att lyssna, och korta galoppen så avslutade jag istället för att hon skulle dra iväg igen. 

Hon skulle verkligen behöva galoppera av sig, få sträcka ut och bli riktigt trött. Det finns en åker/fält precis vid stallet, men nu när det har regnat och är blött i marken så vågade jag inte rida där eftersom den är djup och säkert ganska hal. Får se vad jag ska hitta på!

Imorgon jobbar jag sent, så Olivia hjälper mig. Hon skulle rida en sväng på banan. På onsdag tänkte jag att vi tar fram lite bommar och på torsdag får Ella vila.
På fredag kommer Jennifer och jag tänkte höra om hon har lust att tömköra.
På lördag och söndag åker vi till Berga och är med på en hoppkurs för Uffe Johansson, det ska bli roligt!