Nu börjar ett nytt kapitel
Hej igen!
Efter min extremt långa frånvaro så antar jag att jag inte har en enda läsare kvar, vilket är helt förståeligt, men nu tänkte jag försöka komma igång igen.
Efter min extremt långa frånvaro så antar jag att jag inte har en enda läsare kvar, vilket är helt förståeligt, men nu tänkte jag försöka komma igång igen.
Det har hänt mycket sedan januari.
Lucke blev halt och vi insåg nog att detta var hans sista "chans". Vi åkte in till kliniken och där konstaterades att hans artros blivit mycket sämre och att han där och då blev en sällskapshäst. Det var fruktansvärt att få beskedet svart på vitt att han aldrig mer kommer att fungera som ridhäst.
Lucke blev halt och vi insåg nog att detta var hans sista "chans". Vi åkte in till kliniken och där konstaterades att hans artros blivit mycket sämre och att han där och då blev en sällskapshäst. Det var fruktansvärt att få beskedet svart på vitt att han aldrig mer kommer att fungera som ridhäst.
I april körde vi ner Lucke till Halmstad (där vi har vårat landställe) och han fick bo hos Malin som han har stått hos innan på sommrarna. Hon hade honom helt inackorderad hos sig eftersom vi inte fått sommarlov och semester än, men vi åkte ner så ofta det gick för att hälsa på.
Hos Malin hade han det helt underbart. Han fick gå i en stor gräshage och bara njuta av livet.
Här är Lucke tillsammans med Stelton, första dagen nere på Steninge.
När vi fick beskedet om att Lucke nu var pensionär bestämde vi oss ganska snabbt för att detta skulle bli hans sista sommar. Han skulle inte behöva åka 50 mil hem till Stockholm igen för att (såsmåningom) stå i en hage med lera upp till knäna och sen behöva genomgå en kall vinter.
Dagarna gick och verkligheten kom ikapp. Innan var det ett datum långt bora, men det dröjde inte länge fören dagen man aldrig ville skulle komma snart kom.
Efter alla resor fram och tillbaka till veterinären så slutade Lucke att gå in i transporten. Han som förut bara knallat rakt på. När vi fick muta in honom med havre när vi skulle åka ner till Malin i april bestämde jag mig för att detta skulle bli absolut sista gången han skulle behöva åka transport. Alltså åkte vi inte till klinik dagen han skulle flytta utan Lars från Djurambulansen kom och hjälpte oss hemma i hagen.
Det var det värsta, men samtidigt det bästa, jag har gjort. Att säga hej då och tack för allt till Lucke som har varit min bästa vän och trygghet i tre år. Samtidigt visste jag att snart kommer han aldrig mer behöva ha ont.
Jag och Kajsa höll i grimskaftet och gav honom äpplen och morötter ute i hagen. Sen gick allt så fruktansvärt fort. Det var knappt så man han reagera. Vi gick där ifrån och när allt var klart gick vi tillbaka och klappade en sista gång.
Mitt i all sorg var det väldigt fint, och på ett sätt skönt att det var över. Vi hade gjort allt som stod i vår makt för att han skulle kunna leva med sin sjukdom så länge som möjligt, och att göra det han tyckte var kul utan att ha ont. Nu gick det inte längre och då fick han nästa fyra månader på västkusten med de bästa förutsättningarna.
Mitt i all sorg hade vi tack och lov lilla Ella att fokusera på.
Ella är ett sto född 2008 efter Biggles som kom till oss i juni.
När vi visste att Lucke inte skulle följa med oss hem igen så snurrade tankarna på ganska ordentligt. Skulle vi vara hästlösa ett tag och hinna med det som man "aldrig" hann med? Skulle vi vänta med att leta efter en ny häst (om vi nu skulle ha en ny) till hösten? Eller skulle vi försöka hitta en häst ganska snart så vi hade två hästar under en period?
Vi behövde inte fundera så mycket. Ella fanns i ett stall några hundra meter bort och ägdes av Malins faster. Av en slump fick hon reda på att vi letade efter en ny häst, och vi fick veta att det skulle komma en häst som skulle stå i en av boxarna över natten, som var till salu. Sen gick allt ganska fort och det slutade med att Ella flyttade ner till Malin i juni och följde med oss hem til Stockholm i augusti.
När vi visste att Lucke inte skulle följa med oss hem igen så snurrade tankarna på ganska ordentligt. Skulle vi vara hästlösa ett tag och hinna med det som man "aldrig" hann med? Skulle vi vänta med att leta efter en ny häst (om vi nu skulle ha en ny) till hösten? Eller skulle vi försöka hitta en häst ganska snart så vi hade två hästar under en period?
Vi behövde inte fundera så mycket. Ella fanns i ett stall några hundra meter bort och ägdes av Malins faster. Av en slump fick hon reda på att vi letade efter en ny häst, och vi fick veta att det skulle komma en häst som skulle stå i en av boxarna över natten, som var till salu. Sen gick allt ganska fort och det slutade med att Ella flyttade ner till Malin i juni och följde med oss hem til Stockholm i augusti.
På väg hem till Stockholm.
I boxen hemma på Munsö.
Ella på banan. Foto: Angelica Barile
Kommentarer
Postat av: Astrid
Vad fin hon ser ut! Kul att du har börjat skriva igen :)
Postat av: Josefina
Tack Astrid!
Trackback
