Igår rullade bilen mot Botkyrka för säsongens sista tävling.

Jag var lite nervös och blev ännu nervösare när det första jag möttes av när jag klev in på läktaren och tittade ner på banan var en vattenmatta. Vi har problem med mattor, så jag hade nästan ställt in mig på att få minst fyra fel innan jag ens hade gått banan. Med det säger jag inte att jag inte hade tänkt att kämpa livet ur mig för att få honom att hoppa hindret på första försöket, men jag känner min häst.

 

Framridningen skulle ha varit i ridhuset och framhoppningen ute. Nu hade de flyttat in framhoppningen, så man fick rida fram ute. Banan var en simbassäng så man fick rida runt på vägarna runt anläggningen. 

Lucke var fin på framhoppningen, lyssnade bra på mig och hoppade fint.

När det var dags att gå in på banan så ville han inte alls utan stod på bakbenen utanför så att folk flydde därifrån... När vi kom in, halft på tvären, halft i luften, gick jag direkt fram och visade honom vattenmattan och sen höll jag mig i närheten av den medan ekipaget innan mig hoppade.

 

Man ser på filmen att min grundgalopp var lite seg, och i omhoppningen är det knappt någon tempoökning alls. Hur som helst är jag nöjd över rundan. Han hoppade vattnet på första försöket, och det var en vinst för mig.

Tiden räckte till en pemteplats, vår första placering i 110.