Tävling i Sollentuna idag.
Det blev lite bråttom när vi skulle åka, jag hade absolut inte räknat med att de skulle vara så snabba som de var. Men, vi kom fram i tid och allt var frid och fröjd.

Det var andra tävlingen för säsongen som var innomhus. Han blir alltid lite segare inne så jag fick vara på honom mer än vad jag har fått vara under utomhus-säsongen.
Jag är ganska nöjd med första klassen, fick några språng där han tog av lite stort, men hellre det än att han tar ett extra och kanske stannar.
Var dubbelnolla och det räckte till en nionde plats. 

I andra klassen, 110, så red jag iväg honom mot oxern på framhoppningen vilket resulterade i ett stopp. Hoppar sedan två språng till på oxern och de kändes bra.
Inne på banan gick allt bra fram till hinder nummer 6, en oxer. Där gör jag exakt samma fel som på framhoppningen vilket resulterade i ett stopp. Kom på igen och han hoppade fint, vänder upp mot kombinationen, oxer, räcke. Kändes som om jag kom bra in, men jag ser nu på filmen att han kommer lite för nära på A-hindret. Det resulterade i att han inte räckte på ett galoppsprång utan försökte lägga in ett till. Det hade jag inte alls trott eftersom han har en stor galopp, så jag hade redan lättat i handen och då stannade han och jag fortsatte själv in i hindret... Alla bommar hamnade över min ena fot, jag satt alltså fast och kom inte loss. Banpersonalen uppfattade situationen som att jag inte kom upp för att jag hade ont och kallade på sjukvårdspersonal. Värsta dramat, och mitt i allt står Lucke helt still och bara tittar på mig.

Jag tar på mig allt själv, hans självförtroende är inte helt 100 än och då ska jag som ryttare inte utmana ödet och sätta honom i skiten. Usch och fy, ibland blir det verkligen helt fel.
Tyvärr ser det ut som om detta var sista tävlingen för våran del för den här säsongen, så det var ju lite snöpligt att det slutade som det gjorde.
Kajsa har två, kanske tre tävlingar kvar, så nu hoppas jag att han glömer det här till nästa helg och hoppar runt banan med Kajsa utan stopp.