Klippmaskinen åkte fram i söndags, så Lucke är inte längre så lurvig, vilket leder till att han inte blir lika svettig, vilket ledertill att jag slipper svampa av honom efter varje pass. Skönt. Snart hade det inte gått att svampa honom för att det är för kallt och vad hade jag då gjort...

Hur som helst, igår red jag en sväng i ridhuset. Jag var långt ifrån ensam och vi kan säga att det var ett organiserat kaos där inne. En ponny som vägrade släppa till i galoppen och försökte slippa ifrån jobbet genom att göra luftsprång och kasta sig åt sidan. En stackars ungponny som blev helt uppjagad av denna ponny, som i sin tur började hoppa runt och sen vi andra som försökte rida på så ordentligt det gick samtidigt som vi skulle se upp för de två studdsbollarna samt se upp för varandra.
I 35 minuter stod jag ut, sen tackade jag och Lucke för oss.
Jag är ändå väldigt nöjd med vårat pass. Han släppte till fint efter en stund och var fokuserad på mig, och inte på vad som hände runt omkring honom. Det är något vi har haft svårt med innan, att behålla fokus även fast det är flera andra ryttare i ridhuset. I höst har jag lyckas undvika att vara där när det har varit som mest trafik, vilket har varit väldigt skönt. Igår var alltså första gången jag hamnade mitt i rusningstrafiken den här hösten. Tyvärr lär det inte bli den sista...

Idag ska jag vara med på hoppningen. Länge sen jag var det, så det ska bli roligt. Kärsgatan har en pay and jump på söndag, jag har inte bestämt mig än om jag ska skritta upp och hoppa eller inte. Vi får se.