Igår gjorde jag min avramlingsdebut på Lucke. Det var ingen liten avsittning, utan jag flög verkligen som en liten vante och landade mitt i hindret. När jag endå hade åkt av en gång så passade jag på att göra om samma missatg när jag ändå höll på. Pang så låg jag i nästa oxer.
Dock hade jag en jäkla röta, för båda gångerna lyckades jag landa mellan frambommen och bakbommen på oxern, alltså slog jag mig inte alls så mycket. Trodde dock att jag skulle vara rätt mörbultad idag när jag vaknade men icke. Det ända som tyder på att jag ramlade av igår är ett blåmärke på utsidan av höger knä som är lika stort som ett ballerinakex ungefär.
Efter mina två ofrivilliga avsittningar, det höll även på att bli en tredje, så hoppade jag igenom banan en gång till och då gick det bättre. Inte bra, men helt okej.

Att jag ramlade av var mitt minsta problem igår. Sånt händer. Mitt största problem var alla tankarna som rusade genom skallen. För det första valde jag att hoppa på gummibettet, det var en dålig idé och nu vet jag det och ska inte göra om det misstaget. Han var inte starkare än vanligt, men när han blev stark så tog han bettet och sprang och lyssnade inte det minsta på mina förhållningar och halvhalter.
För det andra blev det ett missförstånd mellan oss tre språng före den första avåkningen. Räcke in i en kombination som stod lite ur sväng och vi kom verkligen mitt emellan. Det resulterade i att han försökte trampa om, men ångrade sig och gick igenom hindret eftersom han inte hann stanna.
Efter det hoppade vi om, kom in rätt och hoppade igenom kombinationen och sen fyra galoppsprång ner till ett räcke. Sen vände jag upp på oxern och såg att jag inte låg perfekt och för att det inte skulle bli som innan så valde jag att länga de två sista sprången och hoppa av lite stort. Han har inga som helst problem med att hoppa av stort, men igår la han på en tvärnit och jag flög. Sen kom vi i samma läge några språng senare fast på en annan oxer och jag gjorde samma misstag, han la på en tvärnit och jag ramlade av.
Det är så olikt honom. Han stannar nästan aldrig och ställer alltid upp, och det är väl därför jag är så fundersam.

Sen är frågan. Blev han osäker för att vi kom in så fel i kombinationen? Har han ont någonstans? Har han musklat om sig så att sadeln trycker?
Jag hoppas att det är allternativ nummer ett. Fyfan, jag är så rädd för att han ska ha ont!
Kajsa ska hoppa om en vecka, så då får vi se hur han beter sig då. Sen om två veckor ska jag hoppa igen och då hoppas jag verkligen att det går bra. Att jag kan känna att jag kan lita på honom. Sen hoppas jag verkligen att jag kan släppa det här nästa gång jag hoppar så att jag inte sitter och spänner mig och är nervös över att han kanske kommer stanna. För då kommer det ju gå åt skogen.
Aja, skam den som ger sig! Jag hoppas bara att Lucke får tillbaka sitt självförtroende och att han absolut inte har ont någonstans!