Ridpassen i torsdags och igår var inte alls roliga. Lucke var stelare än han har varit på väldigt länge och han släppte inte loss hur jag än bar mig åt. Det slutade istället med att jag blev mer och mer irriterad, han också och han ägnade 50 % av passet till att backa, stå på bakbenen och trycka in mig i staketet runt banan. När jag hade kämpat i lite mer än en timme var jag så arg så jag var gråtfärdig och bestämde mig för att hoppa av. Jag hatar att ge upp, men jag hade inte kommit någon vart om jag hade fortsatt rida.

Igår tänkte jag att jag borde ju ha fått ut NÅGONTING av torsdagskvällens duster med Lucke, så jag ställde klockan och cyklade upp till stallet och red på morgonen. Det gick inte mycket bättre igår, men han släppte i alla fall till lite mot slutet och det var ju i alla fall nått. När jag hade ridit klart frågade en av tjejerna i stallet om jag skulle vara med på dressyrträningen imorgon (alltså idag).
Det är en tjej från Uppsala som kommer ner hit och håller träningar och det fans en plats kvar och eftersom det har gått så dåligt nu de senaste två dagarna så tyckte jag att det lät som en jätte bra idé.
Så dag kvart över 12 ska jag och Lucke träna, önska oss lycka till, känns som om det kan behövas...