Det gick skit igår i stallet. Jag red så jävla dåligt och blev så arg på mig själv att jag till slut gav upp. Dels var jag så trött så även fast jag visste vad det var för fel jag gjorde så orkade jag inte rätta till dem. Kroppen löd liksom inte. Musklerna var som bortblåsta och ingenting funkade. Katastrof!
Sen blir det ju faktiskt inte bättre av att det inte finns en enda spegel att glo i när man rider. Det underlättar något enormt. Dels ser man hur man sitter, vilket jag verkligen behöver för jag vet att min sits kan blir väldigt mycket bättre. Man ser hur hästen rör sig, formen, allting. Det fusket man inte känner, det ser man. Man ser även i tid om något "fel" är på väg. I nu läget känner jag det när det är för sent, när det redan är där och jag måste börja om från början, istället för att hinna rätta till det innan det kommer.

Nej, ridhus är i nuläget prio ett, och ni får gärna tycka att jag är en gnällkärring och en bekväm jävel som vill ha ett ridhus att harva runt i.


Jag saknar både hästen och ridhuset. Finaste Fridisen <3