Det är så mycket tankar och känsor inom mig just nu så jag vet varken ut eller in. Jag känner mig inte glad, inte ledsen, inte arg. Jag känner mig bara helt tom.
Jag försöker undvika att känna efter och köra på som vanligt, som om ingenting har hänt. Men någonting har hänt, annars skulle jag inte känna mig så fruktansvärt förvirrad som jag gör nu. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är, för jag vet inte. Eller vet jag det, men försöker dölja det för mig själv. Kanske, kanske inte?
Jag tror att just nu är det så fruktansvärt många faktorer som spelar roll, så jag vet inte vart jag ska börja för att försöka lösa det.
En sak är i alla fall säker. Och det är att det bara är jag som kan lösa det här. Bara jag, ingen annan.