Hon hade glömt bort hur det var, men nu har mörkret påminnt henne alldeles för väl.
Det var ju så här det var. Det började bli mörkt runt 4, halv 5, hon fryser konstant, såväl inne som ute, hon är alltid trött hur mycket hon än har sovit och hon blir grinig och har inte lust med någonting.
Det första man ser när man tittar på denna ovanligt tråkiga tjej är dom enorma påsarna under ögonen som skiftar i blått. Tyvärr är denna ovanligt tråkiga tjej jag själv. Konstant frusen och trött.

Jag hatar mörkret och det här råa vädret. Det känns som om hösten äter upp mig inifrån.
Mörkret är värst. Kylan kan jag klä mig emot, men jag kan inte springa runt med en lycktstolpe som lyser upp i mörkret runt omkring mig. Att jag dessutom är mörkrädd gör ju inte det hela bättre...