Jag lovade er en uppdatering från helgen, och lovat är lovat ;)

I lördags kom som sagt tjejerna från stallet hit och åt middag och kollade på melodifestivalen. Jätte mysigt, och det hoppas jag att vi kommer göra om :)

Någon gång under kvällen, efter ett par glas vin, så kommer Ninni med den lysande idén att hon och jag skulle följa med Lollo till Djursholm på tävling.

På lördagskvällen tyckte jag att det var en trevlig idé, men när klockan ringde på söndag morgon var jag inte riktigt lika pigg... Men, det var bara att gå upp och klä på sig.

Vi hann kolla ganska många ekipage innan Lollo skulle tävla första klassen, Lätt A.
Eftersom vädret var som det var, isigt och äckligt så fanns det inte så bra farmridningsmöjligheter, eller rättaresagt, det fanns inga alls.
Brukar man rida fram i typ en halvtimme och helt plötsligt bara kan rida fram några minuter inne på framhoppningen är det inte så lätt, vilket också visade sig.
Man såg redan på framhoppningen att Dandy var spänd, och det släppte inte inne på banan. Det slutade med 16 fel och vi var nog rätt förvånade allihop.

Efter den ritten bestämde sig Lollo för att stryka sig i nästa klass. Jag och Ninni hade inte riktigt samma åsikt, utan tyckte hon skulle hålla igång honom nu när han var varm, och sen rida fram ordentligt till nästa klass.
Hon är inte lätt övertalad fröken Stintzing, men efter ett tag gick hon i alla fall med på att ge våran idé en chans.
Vi tyckte att om han inte känns bra kan man ju utgå, att det var bättre att ge det en chans än att bara ge upp.

Med lite fantasi kan man nästan rida fram vart som helst, och vi fick ju en del blickar, men sånt får man ta. Finns det inga framridningsmöjligheter får man fixa det själv.
Efter lite trav och galopp gick vi lite med honom. Sen gick Lollos mamma med honom hur länge som helst. Ca 30 min innan framhoppningen red Lollo fram lite igen.

Att se Dandy på framhoppningen nu var som att se en helt annan ponny. Det var värkligen skönt att se, så att det inte var någonting annat som spökade.
Inne på banan tror jag inte Lollo hade några förväntningar överhuvud taget. Ta ett hinder i taget och se hur det kändes.
Både jag och Ninni var så sjukt nervösa och att se henne fortsätta rida och hoppa hinder fter hinder, ökade nervositeten, men samtidigt skönt att se att hon fortsatte.

Det gick så bra, Lollo red skit bra och Dandy hoppade som en gud.
För första gången nollade hon grunden i en msv bana och slutade på 8 fel i omhoppningen. Men det gör inget, för hon gav inte upp efter först klassen, utan hon försökte igen och gjorde det så bra! Och att nolla grunden. Jag är så sjukt glad för hennes skull!!

Lånade bilden av ryttrinan ;) (bilden är från en annan tävling)

Vi var hemma igen efter typ 11 timmar, och då var jag så fruktansvärt trött så jag inte visste vilket ben jag skulle stå på.
Men samtidigt är jag väldigt glad att vi åkte med :)