Det blev inga fler värktabletter. Jag satte mig på balkongen istället och åt jordgubbar. Lite ensamt kanske, men vadå, jag har ju alltid mina vänner kryckorna att prata med.
Helt ärligt. Jag hatar dom. För en stund sen slängde jag den ena i golvet. Vi har ett ganska hetsigt förhållande jag och kryckorna. Men, jag får stå ut med dom ett tag till, för jag klarar mig inte utan dom...

Nu ska jag återgå till Beck, som jag har sett hundra gånger och jag vet exakt vad som händer. Men, det är tidsfördriv och det är precis det jag behöver just nu. Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig och vakna när min fot är bra igen.

Ciao!