Igår åkte jag den lååånga vägen ut till Haninge för att titta på Lollos match. Jag var grymt otaggad och stressad på vägen dit. Skyndade mig hem från jobbet för att slippa stressa, men väl hemma så hade tydligen resten av familjen bestämt att jag skulle gå ut med hunden. Det var inte så mycket att göra, utan sätta på sig jackan igen och gå ut med en halvt sovande hund (hon hade inte riktigt vaknat än och var nog inte alls så pigg på att gå ut...)
När jag kom in igen så började detta eviga letande. Var hade jag lagt plånboken? Busskortet, var hade jag det? En filt vill jag ha med mig, vart fan är alla fleece-filtar?!
Efter ganska många svordomar hittade jag plånboken och busskortet men ingen filt. Kastade i alla fall ner ett sittunderlag innan jag rusade ner till tunnelbanan, 10 minuter senare än planerat.
Under min 20 minuter långa tunnelbaneresa hann jag med ganska mycket saker. Ringa Fia ett antal gånger, jag fick en snilleblixt och kom på att jag kunde låna Lollos träningsoverall så skulle jag slippa frysa så mycket och så lyckades jag nästan lyssna slut på batteriet i iPoden.

När jag äntligen kom fram till T-centralen så skyndade jag mig att köpa mat till mig och Fia, träffade henne vid spottkoppen och sen vidare mot pendeltåget. Väl på tåget hade vi en mycket romantisk middag för två (vi åt en hamburgare från Donken) och pratade om ditt och datt. Efter att ha kollat upp typ femtielva gånger att vi inte missat stationen där vi skulle av, läst Elvis och försökt lista ut vilken datum finalen i Melodifestivalen går av sapeln så var vi äntligen framme och lyckades både hitta och hinna med rätt buss!

Yes, en timme senare har vi äntligen nått vårat mål, möter upp en glad Angelica och en galet nervös Lollo, får låna träningsoverallen och hinner med ganska mycket innan matchen började. Då var klockan sju, och jag och Fia var fortfarande glatt ovetande om att vi inte skulle vara hemma förens 4½ timme senare...

Matchen började, ganska segt, men dom 20 minutrarna gick ändå ganska fort. Andra perioden börjde och stackars Lollo fick slita som ett djur. Jag kan inte mycket om hockey, men till och med jag började undra vad hennes backar höll på med, eller om dom ens var på plan? Men, duktig som hon är fixde hon det också och andra perioden var slut, fortfarande noll-noll. Tredje perioden började och nu var det nästan som att se ett nytt lag åka runt där nere. De var fortfarande mycket spel på "fel" planhalva (heter de planhalva i hockey?) men inte alls lika mycket som i perioden innan. Nu skapade dom ju lite chanser i alla fall, fick iväg ett och annat skott på mål, men allt för ofta så glömde dom helt bort att hockey är en lagsport, att man har lagkamrater på plan som man kan passa, man behöver alltså inte försöka dribbla in pucken i mål! När jag ändå håller på kan jag fråga om domaren hade glömt glasögonen hemma? Tror nästan att det var så...
Tredje perioden var slut och nu skulle det tydligen bli förlängning. Ärlig talat så var jag inte så sugen på en förlägning jag var trött och frös och visste att det skulle ta minst en timme att åka hem. Men, nu blev det som det blev och det var bara att hålla käften och gilla läget. Tyvärr så släppte Lollo tillslut in en puck och man såg verkligen hur besviken och ledsen hon blev...

Efter att ha pratat lite med henne efter matchen körde Angelica mig och Fia till pendeltåget, där vi fick vänta i typ en halvtimme. Väl på pendeln delade vi på en tidning och gjorde väl inte så mycket mer, vi var helt slut båda två. Vi skildes åt vid T-centralen men pratade med varandra i telefonen hela vägen hem, jag gode Gud så behövde jag bara vänta tre minuter på min tunnelbana medan Fia den stackarn fick vänta i tolv...

Halv 12 och äntligen hemma, kastade mig i sängen och somnade så fort jag la huvuden på kudden, hur pigg jag var när klockan ringde kvart över 6 imorse ska vi inte ens tala om.

Vi gör mycket ihop jag och Fia. Äter romantiska middagar tillsammans, springer på date titt som tätt och nu har vi till och med börjat dela på samma tidning. Mohahaha, släng dig i väggen Erik, hon är min! ;)