Min konståknings "karriär" började när jag var sju år. Jag åkte då för SASK, Stockholms Allmänna Skridskoklubb, tillsammans med Elin, Sarah, Madde och Jossan. Fram tills vi var kanske tio elva år gjorde vi allt tillsammans när det gällde konståkningen. Vi tränade på is, vi tränade utanför is, vi tävlade osv osv.
Våra föräldrar turades om att lämna och hämta från träningarna och när det var tävling satt dom i ishallen timme ut och timme in.
Idag, ca 10 år senare återförenades vi, på Citty Gross!! Nästan i alla fall.
Först träffade jag och mamma Madde och hennes pappa, sen såg vi Sarahs pappa och efter det sprang vi på Elins mamma. Lite komiskt tyckte jag allt att det var, men det var ganska kul. Konståkningen var en rolig period i livet, jag saknar den faktiskt ibland...


Aja, idag har jag inte bara varit på Citty Gross med mamma utan jag var hos optikern också. Att jag har synfel på vänster öga, det visste jag men frågan var hur pass stort/allvarligt det var, är glasögon ett måste eller klarar jag mig utan?
Glasögonen är inte ett måste, men jag fick prova hur det var att se "normalt" på båda ögonen och allt blev mycket skarpare och färgerna blev mycket klarare. Nu är frågan om jag ska skffa linser, eller jag behöver ju bara en lins till vänster öga eller om jag ska saffa glasögon... Provade lite bågar, men hittade inga som jag tyckte om, tyckte mest att jag såg ut som en tant. Äh, vi får se hur det blir, jag lider ju inte av det så det är ju ingen brådska.

Nu tänkte jag kolla på American Idol, innan jag går och lägger mig. Imorgon är det jobb från 08.30 till 17.00 och sen stallet.

Ciao ciao!