Tänk dig att du har en bästa kompis som du gör allt med, verkligen allt!
Ni går i samma skola, fast i olika klasser, men ni läser samma ämnen, vissa ämnen läser ni till och med tillsammans. På helgerna ses ni också, antingen partar ni järnet eller så har ni filmkväll. Minst fem gånger i veckan ses ni, oftast sex eller sju.

Det är verkligen ni två mot världen, ni gör allt tillsammans. Går på gymnasiet tillsammans med allt vad det innebär, massa prov och läxor, stora arbeten, men även lite skolk. Även fast ni bara ser varandra i korridoren lite då och då så går skoldagen ganska fort, för ni vet ju att efter skolan så ska ni in till stan och ta en fika, prata igenom dagen och även hinna med lite skitsnack eller prat om killar, skolan eller livet i största allmänhet.

Ni vet allt om varandra, och då menar jag verkligen allt. Ni har inga hemligheter för varandra och även fast det bara är en liten skitsak ni har att berätta så ringer ni och berättar för den andra så fort ni kan, jag menar varför vänta till nästa dag?
Ni tycker lika om nästan allt, ni tänker nästan likadant i olika situationer och ofta händer det att ni tar orden ur munnen på varandra, eller säger exakt samma sak på samma gång.

I andras ögon är ni som ett gift gammalt par, som helan och halvan eller piff och puff. Ni sitter ihop. Det är som att ni inte är hela utan varandra, ni är varandras andra hälft, den andres högra hand... Det kommer alltid att vara ni två, även efter studenten.



För ungefär ett år sedan såg mitt liv ut såhär. Det var underbart. Men på ett år kan det hända mycket. Lite för mycket kanske...
Det som vi hade för ett år sedan är som bortblåst. Jag vet inte vad som hände, eller jo till viss del, men jag trodde aldrig att ett bråk skulle komma emellan den vänskap vi hade. Men jag hade tydligen fel, eller? Jag vet inte längre och det driver mig till vansinne!

Vi har glidit ifrån varandra och det är inte lite. Vi levde vårat liv, det var som i ett förhållande, vi delade på allt. Nu har du ditt liv och jag har mitt, vart tog allt det som vi hade gemensamt vägen? Alla löften som vi hade, finns dom kvar?
Det finns så många frågor och jag tror inte att någon av oss kan svara på dom, tyvärr.
Jag vet inte vad jag ska säga, förlåt kanske, men det hjälper nog inte, det är nog för sent. Men är det verkligen jag som ska säga förlåt? Jag vet inte... Jag vet ingenting, jag vet inte ens om jag har någon bästa kompis längre. Det enda jag vet är att livet var så jävla mycket enklare för ett år sedan.