Idag är det mulet, lite halv kallt och det regnar, men inte så det syns när man tittar ut genom fönstret, nej det blir som en överraskning när man kommer ut och inser att det regnar. Vanligtvis tycker jag väldigt mycket om överraskningar, men att bli glad över att det regnar, nja jag vet inte...
Hösten förknippar jag med blåst och regn. Det blir mörkare på eftermiddagarna/kvällarna och vädret kan vara ganska ojämt. Solen kan skina när man går hemifrån på morgonen och sen spöregnar det när man gå hem på eftermiddagen. För att vara på den säkra sidan ska man helst ha med sig halva garderoben i väskan + ett paraply.
Nej, de mulna dagarna med regn gör mig bara ledsen.
Men samtidigt, ibland, bara ibland, kan jag tycka att hösten är rätt mysig. Höstpromenader med hunden och luften är sådär frisk ni vet, stora mysiga halsdukar, man kan sitta hemma med filtar, tända ljus, lite sällskap och titta på film samtidigt som regnet smattrar mot fönstret och man vet att man behöver faktiskt inte gå ut i det här skitvädret. Även fast det kan komma perioder där jag inser att hösten faktiskt inte är så hemsk ändå så blir jag gång på gång påmind att "vänta du bara, snart blir det oktober, november, då har alla fina höstlöv fallit till marken, vinden är kall och regnet piskar dig i ansiktet, mohaha!!" Det är när de här tankarna kommer som jag inser hur mycket jag verkligen hatar hösten. De tankarna får mig även att hitta "fel" på mina "tycka-om-hösten-tankar". Till exempel, "att de börjar säkert regna när jag går där med hunden", eller "mysa och titta på film, jag är singel, daah!" osv, osv...
Nej, om jag kunde skulle jag gå och lägga mig nu och vakna när det är vår, slippa gå och frysa, bli blöt om fötterna för det är alldeles slaskit ute... usch jag ryser bara av att tänka på det snöblandade regnet som kommer komma, fyfan!