Jag är på väg det måste vara min systers favorit uttryck. Det spelar ingen roll vad det är man säger. Det kan vara alltifrån "kan du skicka saltet" till "skynda dig nu, vi missar ..." och alltid får man svaret: Men jag är ju på väg!
Det konstiga är att det alltid funkar, alla suckar bara "jaja", och väntar snällt på henne. Till saken tillhör att hon är ju fan aldrig "på väg". Hon säger bara så för hon inte orkar göra saker eller inte orkar skynda sig...
Tror jag också ska börja köra med det...

Jag är på väg!