Klockan halv elva fredagen den åttonde juni sprang jag ut från skolan för sista gången. I tolv långa år har jag gått i skolan, men nu är det slut. Slut på sommarlov och jullov, det kommer från och med nu stavas semester, inte sportlov, påsklov, inte ens en liten sketen studiedag kommer jag att ha...
Visserligen kommer jag inte längre känna stressen och pressen över allt detta pluggande, men skolan för mig har varit så mycket mer än det, särskilt mina tre år på gymnasiet. Tre år fyllda av skratt och glädje är nu slut, och jag ljuger inte när jag säger att jag kommer sakna det!

I fredagsmorse gick jag upp klockan 10 över fem för att hinna locka håret. Galet tidigt kan man tycka, men det var ett måste om jag skulle hinna till trekanten till klockan åtta. Där hade vi champagnefrukost, åt jordgubbar och skrev i varandras mössor. Klockan nio begav vi oss upp till skolan för en sista samling i aulan. Usch, jag minns så väl när vi satt där hösten 2004. Då hade vi tre år framför oss, men nu när vi satt där hade vi inte ens tre timmar kvar...
Efter att rektorn sagt ett par ord sammlades varje klass för sig men sina mentorer... Där pratade vi lite om åren som gått, tog ett sista kort på hela klassen osv.
Tillslut blev klockan halv elva och det var dags att springa ut från skolan en sista gång. Det var med mycket blandade känslor jag sprang ner mot trekanten där jag såg alla familjer stå med sina plakat.

Efter många tårar, kramar och byte av presenter så var det dags att byta om och åka flak! Oj vad glad jag är att jag inte hade min klänning på mig, för fy fan vad man såg ut. Cider och campagne överallt, kladd från golvet ända upp till knäna... Men det var så kul och alla var så glada så det gjorde inte ett dugg. Det hör till att man ska vara dyngsur efter att man har åkt flak, så det får man tåla! Som sagt, flaket ägde och jag tror inte att det var någon som kan säga att vi inte hördes när vi kom åkandes genom stan. Vi sjöng och skrek konstant i ca två och en halv timme och vi hade hur kul som helst!
Väl tillbaka vid skolan möttes vi av ett hav med föräldrar. Dock inte våra den här gången, utan de elever som går i skolan bredvid som inte hade sprungit ut än. Tror inte att det var någon som var helt torr, så vi fick en del blickar när vi klättrade ner där från flaket helt geggiga. Mest blickar av alla fick nog jag, Lollo, Fia och Perscy som gick och badade i trekantssjön. Där satt vi i en ring och sjöng (eller skrek) för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenteeeen, fy fan vad vi är bra!!

Efter badet åkte jag och Lollo hem till mig och duschade och bytte om. Det här med att gå upp klockan tio över fem för att locka håret känndes ganska onödigt eftersom det var lika rakt som vanligt sedan när gästerna började droppa in... Men men, det var i alla fall fint på morgonen :)
Efter mottagningen så åkte jag till Tanto för att träffa klassen en sista gång. Träffade bara Camilla och Johan från min klass innan jag drog vidare med delar av A-klassen till hirschenkeller. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig, men flaket och mottagningen var så pass bra att det vägde upp den lite mindre lyckade kvällen. Helt kasst var det absolut inte, men det kunde ha varit roligare.
Var hemma runt halv fyra, då somnade jag som en stock.

Som sagt, nu är tre år på gymnasiet över, och jag känner mig riktigt vilsen. I tre år har jag tillhört DPSB-04, i tre år har jag varit en del av Djurgymnasiet, men nu är det slut. Aldrig mera åka tvärbanan till skolan, aldrig mera be någon öppna röda dörren, aldrig aldrig mera Djurgymnasiet Stockholm!

Men en sak ska ni veta, även fast jag har klagat på prov och inlämningsuppgifter, lärare och elever på skolan så kommer jag sakna allt och alla så enormt mycket. Kanske inte proven, men lärare och elver.
Tack för alla minnen som jag kommer bära med mig resten av livet, tack för tre helt underbara år som vi har delat tillsammans! TACK! <3