Ni vet hur det är när man känner sig nere, man tycker allt är skit och man vill inte göra någonting. Att berätta varför man inte är på topp har man heller ingen lust med. Den enda man vill dela med sig av sina tankar är med sin bästa vän. Men hur gör man när det är 50 mil mellan dessa bästisar? Ringer? Jo det kan man ju göra men att ringa och prata med varandra är inte alls samma sak som att sitt på tex ett café...
När man är på ett sånt här humör så blir det inte bättre av att man inte kan ringa ett samtal och en stund senare sitta på ett café, eller på en bänk i Kungsträdgården, eller vid vattet i Gamla Stan med sin bästa kompis och prata om allt det här som man går och tänker på.
Jag hatar att det är 50 mil till Stockholm, jag hatar att jag inte kan träffa dig när jag vill, jag hatar att jag saknar dig så mycket som jag faktiskt gör...

Lovisa, Du är min andra halva <3